En Brontosaurus klagan

När min partikamrat Gustav Fridolin på Miljöpartiets kongress i Göteborg liknade Alliansen utdöende Dinosaurer fick det mig att fundera över vårt samhälle idag och vilka fler som kunde tänkas vara en utdöende art.

Tyvärr visade det sig att jag själv är en Brontosaurus som är väldigt dåligt anpassad för vår moderna kultur. Född på landet i landet längesen var tanken att jag skulle ta över ett litet småbruk o tillbringa mina dagar bland djur och vacker natur och så började det med ett ibland hårt och slitsamt liv men enkelt och jordnära. Skapt som jag är för att dona och påta i min egen takt utan att ta nån särskild hänsyn till klockan trivdes jag bra i den gröna världen.

Men så kom 70-talet och då var det slut med småbruk och den typen av liv. Det var helt enkelt inte lönsamt längre. Sedan dess har det varit ett evigt strävande för mig att anpassa mig till det moderna samhället med ett oftast dåligt resultat. Plast och IT världen gör mig sjuk och deprimerad då det går så dåligt för mig i den. Då man är så dåligt anpassad blir man ju också väldigt olönsam och är det något den här världen inte tål är det olönsamma människor. Vår moderna kultur premierar bara egenskaper som jag inte besitter.

Jag är sprängfull med kunskaper om allt möjligt från hur man gör kolmilor till gammalt smide och jag är ett historiskt lexikon. En skogsfilosof till själ och hjärta. Men inte blir det några pengar av det och inte orkar nån av de unga och vackra som befolkar våra moderna städer lyssna på nåt gammalt trams. Dom förstår nog inte vad jag säger ändå och om dom gör det så hinner dom inte lyssna.

Jag föstår ju inte heller vad dessa unga varelser håller på med i flygande fläng från det ena till det andra. Det gäller tydligen att få in så mycket pengar som möjligt så man kan tävla med varandra i konsumtiom. Det gäller tydligen att se så bra ut som möjligt och vara framgångsrik i olika mystiska företeelser.

Det är ju då man förstår hur ointressant och förlegad man är. Inte har man någon bakgrund i en färgstark och utländsk kultur som kunde vara intressant. Inte heller är man queer eller har nån intressant läggning som sticker ut. Inte ser man bra ut heller eller har pengar eller någon annan attraktionskraft så det där med kärlek och relationer är ju inte att tänka på.

Man tillhör helt enkelt en utdöende art, en Brontosaurus. Inte tror jag väl nån kommer att sakna oss heller utom dom andra dinosaurena.  Vi är ju trots allt ganska många som inte duger i detta samhälle så jag känner mig inte alls ensam. Vi är allt ifrån Urbefolkningar till långtidssjukskrivna, narkomaner och uteliggare. Jag är i sällskap av aboriginer och innuiter, shoshneindianer och tibetanska bergsfolk. Ja vi är ganska många som är olönsamma och i vägen för utvecklingen.

Så det är väl bara att ta sig en kopp kaffe, luta sig tillbaka och se de unga och vackra försvinna i fjärran. Solnedgångar är ju vackra och se på och filosofens tröst är ju vetskapen att snart ska man återgå till det eviga kretsloppet och bli stjärnstoft igen oberoende av vilka konstiga kulturer människan hittar på. Kanske hittar någon framtida forskare våra vitnade benknotor och undrar vad vi var för filurer och kallar oss Homosaurus defektus.