Jag är man, och det är jag stolt över, oftast, kan tilläggas. Men idag är det svårt att vara man det måste jag erkänna. Inte att vara i den här kroppen jag har fått, den har tjänat mig väl och givit mig en hel del njutning och välbefinnande. Men att leva den roll som det innebär att vara man är komplicerat. Därmed inte sagt att det skulle vara lättare att vara kvinna.
Det är väl helt enkelt svårt att vara människa. Jag känner medlidande med de barn och ungdomar som ska finna sin identitet idag. Förebilderna som presenteras i våra media är ju minst sagt avskräckande i många fall. Visst finns det bra förebilder men hur finna dom i det öronbedövande mediebruset.
Män ses dagligen, våldta, misshandla, förtrycka och agera utan självkontroll. Det verkar som att ju mer osäkerhet om mansrollen som råder desto mer avarter i beteende ser vi.
När jag själv med lång erfarenhet filosoferar över mansrollen inser jag att vi måste gå till kärnan av manligheten. Vad är manlighet? För att förstå detta måste vi skala bort alla ovidkommande kulturella och politiska aspekter som hela tiden vävs in i frågan och skymmer bilden.
I över en miljon år har vi levt tillsammans man och kvinna i med och motgång, tydligen är det ett vinnande koncept. Jag antar att vi hade valt ett annat sätt att leva om inte detta vore bra.
Tänk efter! Om vi tar bort det sociala skyddsnätet vi har i det moderna samhället som vi endast har haft ett ögonblick i vår utveckling. Utan detta är vi väldigt sårbara varelser. Då vill det till att man kan hålla ihop. I ett speciellt skede är vi extra sårbara och det är när vi har små barn att ta hand om. Av naturliga skäl blir ju kvinnan mer sårbar i detta skede, hon har helt enkelt fullt upp att göra. Någon annan måste alltså ta hand om den vardagliga kampen för födan och värme just då. Det är här manligheten kommer in, någon måste tillgodose kvinnans grundläggande behov i det här känsliga läget. Någon måste också skapa en trygg, varm och stabil miljö runt den lilla familjen. Historiskt sett är alltså manlighet; trygghet, stabilitet och omtanke.
Nu säger säkert någon att sånt där gammalt trams inte gäller längre. Just det, det gäller inte längre. När någon säger ”Man” är trygghet, stabilitet och omtanke det första du tänker på?
Även om världen ser annorlunda ut idag skadar det nog inte med lite återblickar.
Med risk för att vara naiv tror jag att den man som försöker att vara stabil och trygg samt ha omtanke om sina medmänniskor inte kommer att våldta, misshandla och förtrycka.
Jag skulle vilja att vi tar detta som utgångspunkt när vi diskuterar den manliga identiteten.
Inlägg
